15 april 2016

Roman: "Min fantastiska vännina" av Elena Ferrente



Det har varit en hel del skriverier om "Min fantastiska vännina" av pseudonymen Elena Ferrante. Eller egentligen har det mest varit många som skrivit att det är en hajp kring hennes böcker. Det är inte så många som skrivit om själva böckerna (det här är första delen av fyra), fast den är förstås också rätt nyutgiven på svenska.
Det är svårt att ge ett definitivt omdöme innan man läst alla delarna. Den här boken slutar inte, den pekar framåt mot nästa del, jag vågar rent av säga att den pekar ut ett tema som man förstår kommer att växa i nästa del.
Den här första delen handlar om barndomen och tonåren. Det finns en lite ramberättelse också, som presenteras för oss i början, så vi vet redan några saker på förhand. Men inte mycket.
Ämnet för den här delen är så klart vänskap, och hur man kan falla in och ur vänskap. Det handlar också om att växa upp och bli medveten om världen, yttervärlden utanför de kvarter där huvudpersonerna växer upp. Det handlar också om vilka ramar som sätts upp: vad kan man göra? Vilka jobb kan man tänka sig få? Vilka oförrätter kan man ignorera och vilka måste man hämnas? Hur är man lagom bra i skolan?
Jag tycker texten är väldigt rak och enkel. Den har ingen tydligt egen identitet än, men det kanske kommer? Jag kommer säkert att läsa de kommande delarna också, för jag vill veta hur det går!


10 april 2016

Roman: "Som ni säkert förstår" av Claudio Magris

Jag läste "Donau" en gång och minns den som lärd och intressant. Lång senare hittade jag en liten volym av Claudio Magris på rea, "Som ni säkert förstår" och den köpte jag. Sedan blev den stående i bokhyllan ganska länge innan jag faktiskt läste den.
Boken berättas av en äldre kvinna som tycks befinna sig på något vilohem, efter att ha drabbats av en otäck infektion. Hon berättar kanske inte så mycket om sig själv, men hon håller en lång monolog rakt igenom hela boken, och genom den får vi veta mer om främst hennes make. Man förstår att hon styrt honom väldigt mycket, och fortfarande har hon greppet om honom. Han kommer för att hämta tillbaka henne till världen utanför vilohemmet igen, men det går inte som det var tänkt...
Det är en modern Orfeus och Eurydike-berättelse det här, skriven på att sätt som får oss att se myten i ett nytt ljus. Plötsligt blir myten en del av vår verklighet, vilket känns befriande.
Det vore kul att läsa om den igen, och läsa mer uppmärksamt den här gången.

9 april 2016

Roman: "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" av Bodil Malmsten


Det är lätt att läsa den här romanen som en nyckelroman. Den handlar om den kände skådespelaren Maurice Lind. Vem är Maurice Lind? Det måste finnas en förlaga i verkligheten! Skälet till att jag tänker så är att det verkar så realistiskt, Malmsten lyckas helt enkelt övertyga mig om att romanpersonen finns på riktigt.
Maurice är ingen trevlig person. Han är definitivt charmig och charmar allt som kommer i hans väg, med ibland fatala konsekvenser. Jag kan inte påstå att jag gillar honom – men jag känner ändå sympati och önskar honom väl. Det tänds ett hopp i romanen, i ett möte, och jag märker att jag hoppas att han ändå ska kunna få rätsida på sitt liv.
Mot slutet blir det mer och mer fokus på arbete, för Maurice del repetitioner på Dramaten. Jag gillar den delen, tycker processen är intressant och undrar om det är en trovärdigt beskrivning av hur det kan gå till.
Berättelsens slut är nog det jag känner mig minst nöjd med. Men alla berättelser måste sluta och den är ingen katastrof som dämpar läsupplevelsen i större grad.

Film: "Äta, Sova, Dö" av Gabriela Pichler

En bra svensk dokumentärfilm ...nej, vänta nu, det här är ingen dokumentärfilm, möjligen en dokumentär film.

Roman: "Nätternas gräs" av Patrick Modiano


Efter att ha läst en handfull böcker av Patrick Modiano hade jag en god bild av vad "Nätternas gräs" skulle handla om. Jag ville in i den världen igen, observera den genom den glasmosaik som författaren låter oss kika igenom, en förfluten tid som är full av hemligheter, möten, Parisgator och svarta anteckningsböcker. Varför tycker jag om den kompotten? Det har ett romantiskt sken som jag har svårt att sätta fingret på. I just den här romanen är tidsperspektivet lite uppbrutet, med återblickar och framåtblickar. Ibland var jag inte säker på om författaren spelade ett spratt med mig eller inte: kände han verkligen till den detaljen vid det tillfället? Var inte det först om några dagar som han blev förhörd och fick väsentliga upplysningar?
Det känns lite lustigt att sitta efteråt och tänkta tillbaka på boken. Då serverades den i form av pusselbitar, som inte kom i kronologisk ordning. Nu när jag ser tillbaka på boken så kan jag (nästan) överblicka hela skeendet, men jag tror Modianos poäng lite är hur nyckfullt minnet är. Minns jag rätt? Var det verkligen här det skedde? Förr var det väl en gata som mynnade ut här, är den borta nu? Skrev jag upp det i min anteckningsbok eller inte? Skrev jag upp det innan eller efter det skedde?
Den som önskar rafflande dramatik bör läsa en annan bok. Jag gillade den här, men är rädd att jag rör ihop alla Modianos böcker och att jag börjar få svårt att skilja dem åt. Kanske bör jag vänta en tid innan jag återvänder dit igen?

13 januari 2016

Roman: "På den förlorade ungdomens café" av Patrick Modiano

Nu har jag blivit bekant med Patrick Modianos värld, och jag återvänder dit så ofta jag kan. Den här gången ledde mig texten till den förlorade ungdomens café. Den handlar på ett ytligt plan om några existenser som ibland sammanstrålade på Le Condé, ett oansenligt café på någon gata i Paris. Det vore fel att säga att vi lär känna personerna, men vi möter dem en kort stund, ungefär som man möter personer på ett café: man vänjer sig vid deras utseende en stund, man tror till och med att man känner dem lite, men sedan reser de sig och går därifrån och man inser att vi fortfarande är främlingar.
Möten av det slaget som sker i boken händer väl inte längre: personer som träffas slumpvis på ett stamställe, använder smeknamn på varandra eftersom man inte vet det riktiga namnet och inte tycks fast förankrade någonstans. På något sätt blir jag nostalgisk och saknar den eran, trots att jag aldrig upplevt det själv. Mobiltelefonen är otänkbar i en roman som den här.
Omslagsbilden fångar mystiken med boken perfekt. Vem är hon? Jag har läst boken, och jag vet fortfarande inte, troligen lika lite som hennes make, hennes älskare och privatdetektiven som följer i hennes spår...