19 april 2012

Roman: "Välkommen till den här världen" av Amanda Svensson

Det här är en av de böcker jag köpte på årets bokrea och nu har jag fått tillfälle att läsa ut den. Den fick fina recensioner i höstas och jag hade ganska höga förväntningar på den.
Det handlar om Simon, Claus och Greta, tre unga personer i Köpenhamn (och delvis Malmö). De känns väldigt unga, det handlar om tidiga förälskelser, att bli sedd för den man är, att hänga med i det senaste och att våga stå för något. Den klarar av att berätta allt detta, men jag känner mig lite besviken när jag är klar. Jaha, ännu en "ungdomlig roman", med precis det innehåll man förväntar sig av ett sådant ämne. Lite för konventionell för att jag ska höja på ögonbrynen. Men Amanda lär vara född 1987 så hon har gått om tid på sig att producera fler böcker, jag kan tänka mig att återvända till hennes författarskap längre fram.

7 april 2012

Konsert: Matteuspassionen av Johann Sebastian Bach

Varje år sedan 1923 har man i Engelbrektskyrkan satt upp Johann Sebastian Bachs Matteuspassionen vid påsk. I år lyssnade jag på konserten på långfredagen. Matteuspassionen sjungs översatt till svenska, vilket var helt enligt Bachs intentioner (man ska kunna förstå vad som sjungs). Visst var väl översättningen lite daterad, det märkte jag när jag följde med i texten i programmet, men texten ska ju gå att sjunga också.
Det är ett mäktigt verk, som jag lyssnat på i minst två inspelningar tidigare, men då har jag aldrig lyssnat på hela stycket i en följd (eller som här, med 20 minuters paus ungefär mitt i de tre timmarna med musik). Det är svårt att ta sig tid till att sitta ner och lyssna på musik i tre timmar hemma i lägenheten, för mig var det här ett fint tillfälle att för höra allt vid ett tillfälle.
Under dessa tre timmar hade vi väldigt lite att titta på. Publiken sitter och tittar framåt i kyrkan, mot Kristus på korset om man så vill, eller i nacken på de som sitter på bänkarna framför. Alla tre körerna, musikerna och solisterna står och sitter bakom publiken på balkongen, och det är lite synd för det brukar vara roligt att titta på dem. Jag är mindre förtjust i de evangeliska partierna, där en röst mer eller mindre ordagrant redogör för vad det står i Matteusevangeliet. Det är en röst som för handlingen framåt, men det är recitativen, och ännu mer koralerna, körerna och arierna jag vill höra. Personligen uppskattade jag kvällens sopran väldig mycket (Elin Rombo).
Det vore fint att få komma tillbaka och lyssna fler gånger!

Film: Avalon

Avalon är film med Johannes Brost i huvudrollen, vilket känns ganska otippat 2012 (eller om filmen kom 2011 kanske). Men han känns helt rätt för rollen, jag har faktiskt lite svårt att skilja mellan rollpersonen och Johannes själv: spelar han sig själv, så som vi uppfattar honom?
Filmen tar en rätt snabb vändning i samband med att Janne (Johannes Brost) genom en olyckshändelse råkar döda en person. Självklart måste den döda kroppen röjas ur vägen, ingen får veta vad som hänt. Men trots denna vändning så förvandlas inte filmen till en vanlig thriller eller deckare, den behåller sin speciella karaktär från början till slut vilket jag uppskattar. Kanske behövdes det en hemsk händelse som skaver lite för att filmen ska hålla? Men höll till slutet gjorde den. Rekommenderas.