21 februari 2015

Roman: "Dora Bruder" av Patrick Modiano

Den tredje romanen jag läser av Patrick Modiano. Romanen är kort och lättläst, men jag får en känsla av att den kommer att stanna kvar inom mig länge.

Dora Bruder var en flicka som bodde i Paris men som deporterades till Auschwitz 1942. Hon var en verklig person, inte påhittad av författaren, och boken beskriver hur författaren samlar pusselbit efter pusselbit kring Doras liv. Var föddes hon? Vilka var hennes föräldrar? Vilken väg brukade hon åka med metron? Vilken skola gick hon på? Förutom att läsningen ger en inblick i de svåra omständigheterna under kriget (för vissa svårare än för andra), så visar den också på en metod och ett förhållningssätt. Så här kan man söka sig mot källorna, så här kan man återskapa ett liv utifrån en enkel tidningsnotis.

Jag önskar att fler gör som Patrick Mondiano, i sina egna kvarter.

16 februari 2015

Roman: "Lilla smycket" av Patrick Mondiano

Samma dag som jag läste ut Place de l'Étoile lästa jag också "Lilla smycket" av samme författare. Vilken skillnad! Som natt och dag. I den här romanen kan jag andas. Här finns eftertänksamhet, en intrig som långsamt vecklar upp sig framför oss och ett ämne som väcker mitt intresse och min sympati.

Patrick Mondino lär ha haft en ganska märklig barndom själv, då han ofta blev lämnad i andra vuxnas omsorg. Den här romanen handlar om en ung kvinna som har ett komplicerat förhållande till sin försvunna – och kanske återfunna – mor. Det var en mor som lät andra ta hand om henne, som försvann titt som tätt och som ständigt bytte namn och vistelseort. Den unga kvinnan blir dessutom barnflicka i en familjs som tycks vara dysfunktionell på precis samma sätt.

Jag gillar hur Mondiano skildrar hur den unga kvinnans värld långsamt faller isär, och hur hon försöker hålla sig flytande i tillvaron. Det känns högst trovärdigt och samtidigt skrämmande.

Avslutad den 16 februari 2015.

Roman: "Place de l'Étoile" av Patrick Modiano

Place de l'Étoile är en debutroman skriven av en ung Patrick Modiano. Den har ett furiöst tempo och ett skabröst innehåll. Jag kan inte påstå att jag förstår den, än mindre uppskattar jag den. I sina bästa stunder tycker jag romanen kan liknas vid Sture Dahlström, men tyvärr är det rätt sällan den når den nivån. Om man är bekant med det franska kulturlandskapet förstår man säkert betydligt mer. Ibland fylls sida efter sida med referenser till namn och platser som är mig till allra största delen helt obekanta.
Avslutad 16 februari 2015.