18 februari 2012

Roman: "Yacoubians hus" av Alaa Al-Aswany

Med tanke på vad som skett och sker i den arabiska delen av världen tyckte jag det var ett bra tillfälle att läsa en bok av en egyptisk författare. "Yacoubians hus" är en lättläst bok som ger vissa inblickar i det egyptiska samhällslivet: antagligen lika giltigt efter Mubarak som före, även om vi kan hoppas på motsatsen. Vi får se ett korrupt samhälle där många hukar under trakasserier av olika slag. Själva idén som boken bygger på är att ett hus får representera hela Egypten. Vi möter en samling människor som alla har en tydlig koppling till huset och berättaren växlar ofta perspektiv mellan dem, dock utan att vi får se samma skeende ur två vinklar.
Tyvärr tyckte jag att det var lite enkelt att genomskåda vart författaren ville komma. Ett kapitel kan t.ex. börja med att berätta att två personer var väldigt lyckliga, kanske hade aldrig varit lyckligare?, när den ena personen födelsedag närmade sig. Sedan utvecklar författaren händelserna som ledde fram till deras lycka och – surprise! – hur allt ändrade sig radikalt på just födelsedagen.
Författaren gjorde det väl enkelt för sig också på andra sätt. Det är inte svårt för läsaren att förstå att en ung vacker kvinna finner en gammal man hon är anställd av oattraktiv eller rent av frånstötande. Men om hon sedan ska svänga om totalt och plötsligt tycka att han är en väldigt härlig man, som hon vill gifta sig med, på grund av att han blev stupfull och kräktes, då krävs det att författaren kan motivera det trovärdigt. Det görs dock inte här. I den här boken förändras människor i ett ögonblick, som av ett penndrag, för att det passar intrigen bättre...

9 februari 2012

Sakprosa: "Johann Sebastian Bach. The Learned Musician" av Christoph Wolff

Just nu har jag snöat in på Bach. Kanske beror det på att jag blivit gammal (över 40) och därför känner att jag inte längre klarar av att hänga med i den snabbt föränderliga populärmusiken ("dunka-dunka"). Eller också beror det bara på att jag vill lära mig mer om denna mästare.
Det här är en biografi som är väldigt utförlig och noga, utan att den druknar i detaljerna. (Jag förstår att det skrivs avhandlingar om huruvida det är Bach själv som hållit i pennan när en viss version av ett verks skrivits, eller om det var hans fru eller någon elev, osv). Kanske var det ändå lite för mycket detaljer för mig, kanske behövde man lite större entusiasm inför ämnet än jag hade när jag började. Till exempel hade jag kunna avstå texterna om vilka som var samtida med Bach på universitetet i Leipzig, eller vem som var gudfar till vilket barn, eller exakt hur många kvadratmeter stor hans tjänstebostad i Leipzig var (74,5 kvadratmeter, vilket var väldigt stort med den tidens mått) och precis vilka av rummen som var uppvärmda.
Men jag har också lärt mig en hel del som jag inte skulle vilja vara utan: från vilken miljö han kom, om hur han var som person och hur verken kommit till. 1700-talet har kommit mig lite närmare.
På ett annat plan är jag väldigt glad över att jag läst ut den här boken. Den har slukat all min lästid under alltför lång tid och nu öppnar sig möjligheten att läsa något annat. Vad står näst på tur? Äntligen kan jag plocka fram en annan bok!

4 februari 2012

Musikal: "Hair" på Stadsteatern

Foto: Stina Wirsén
"Hair" är naturligtvis en väldigt välkänd musikal och film, fast jag själv inte är bekant med den sedan tidigare. Nog har jag hört några av låtarna, men jag visste inget om handlingen.
Musikal, kan det vara något? Personligen har jag haft svårt för musikaler, det är som en blandning av en konsert och en pjäs, men blandningen gör det sämre, inte bättre. Fick jag välja, så skulle jag nog renodla de flesta musikaler så hårt att det skulle sluta som antingen pjäs eller konsert.
"Hair" ligger ganska nära renodlad konsert, särskilt i andra akten. Det blir aldrig tråkigt när det är en stor ensemble: det finns alltid något att titta på, precis som på opera när det är 30 personer eller fler på scenen samtidigt. Jag förstår inte riktigt handlingen i den här uppsättningen, men gör det så mycket? På Wikipedia kan jag läsa allt jag behöver veta om "Hair", och mer därtill. Som konsert betraktat då? Underhållande, helt klart. Men det var bara ett par tre låtar som jag tyckte var riktigt bra, typiskt nog de låtar jag kände igen sedan tidigare. Kanske hade jag varit ett stort fan av uppsättningen bara jag hade känt till musiken bättre?