Konsert: Matteuspassionen av Johann Sebastian Bach

Varje år sedan 1923 har man i Engelbrektskyrkan satt upp Johann Sebastian Bachs Matteuspassionen vid påsk. I år lyssnade jag på konserten på långfredagen. Matteuspassionen sjungs översatt till svenska, vilket var helt enligt Bachs intentioner (man ska kunna förstå vad som sjungs). Visst var väl översättningen lite daterad, det märkte jag när jag följde med i texten i programmet, men texten ska ju gå att sjunga också.
Det är ett mäktigt verk, som jag lyssnat på i minst två inspelningar tidigare, men då har jag aldrig lyssnat på hela stycket i en följd (eller som här, med 20 minuters paus ungefär mitt i de tre timmarna med musik). Det är svårt att ta sig tid till att sitta ner och lyssna på musik i tre timmar hemma i lägenheten, för mig var det här ett fint tillfälle att för höra allt vid ett tillfälle.
Under dessa tre timmar hade vi väldigt lite att titta på. Publiken sitter och tittar framåt i kyrkan, mot Kristus på korset om man så vill, eller i nacken på de som sitter på bänkarna framför. Alla tre körerna, musikerna och solisterna står och sitter bakom publiken på balkongen, och det är lite synd för det brukar vara roligt att titta på dem. Jag är mindre förtjust i de evangeliska partierna, där en röst mer eller mindre ordagrant redogör för vad det står i Matteusevangeliet. Det är en röst som för handlingen framåt, men det är recitativen, och ännu mer koralerna, körerna och arierna jag vill höra. Personligen uppskattade jag kvällens sopran väldig mycket (Elin Rombo).
Det vore fint att få komma tillbaka och lyssna fler gånger!